Det är så tungt nu pappa. Du finns fortfarande i mina tankar dygnet runt och du besöker mig i mina drömmar. I mina drömmar får jag säga allt det där som jag aldrig fick säga till dig innan du gick bort. Jag får säga att jag älskar dig otroligt mycket och att jag uppskattar allting som du någonsin har gjort för mig. Jag får säga att jag kommer att sakna dig varenda dag tills den dagen då vi ses igen. I mina drömmar säger jag många ord, men inga som speglar hur jag egentligen känner. Hur ska jag ens kunna försöka att beskriva vad du var för mig? Hur ska jag förklara kärleken till dig som har funnits där sedan jag såg ljuset för första gången, som har fått genomlida problem, bråk och sömnlösa nätter men som aldrig har slutat ge kärlek? Du som har varit där vid varje moment, allt från att jag lärde mig gå och prata till att jag började gå i skolan. Du som har tröstat mig och masserat mina ben när jag för tredje natten i rad har vaknat med växtvärk. Du som har hjälpt till med mina läxor oavsett hur trött och stressad du har varit. Du som har väglett en vilsen tonåring som varit mitt i en identitetskris. Du som har lärt mig om hur livet är som vuxen och som har gjort allt du bara har kunnat för att jag skulle trivas i mitt första egna boende. Du som har uppmuntrat mig till att bli en självständig vuxen men som ändå alltid har funnits där när jag har insett att jag fortfarande behöver dig. Du som har lärt mig otroligt många saker i livet och som alltid har stöttat och uppmuntrat mig till allt som jag någonsin har tagit mig an. Du som har haft ett föräldraengagemang utan dess like och som alltid har erbjudit dig att hjälpa till innan jag ens har hunnit formulera frågan, oavsett vad hjälpen har inneburit. Jag finner inte orden för att beskriva dig på ett rättvist sätt men jag är så otroligt tacksam över att jag har fått ha en så himla fantastisk pappa vid min sida i 22 år. Så, hur beskriver man nu kärleken till sin förälder? Det är en helt omöjlig uppgift. En beskrivning som kommer nära är den största lyckan i livet blandat med en oändlig tacksamhet och den allra djupaste sorgen när du nu inte finns kvar i den form som jag så gärna hade önskat. Jag älskar och saknar dig för evigt och jag kommer aldrig någonsin att glömma dig eller allting som du har gjort för mig ❤️
 

Kommentera

Publiceras ej