Sedan pappa gick bort har alla helger utom en bestått av att åka till Kristinehamn för att fixa i hans hus. Jag har inte bott där på många år men trots det känns det lika mycket som hemma för mig som om jag hade bott där när han gick bort. Det har varit otroligt jobbigt och samtidigt väldigt fint att få gå runt och återuppleva alla minnen som jag har från huset. Jag tror att det har hjälpt mig i min sorgbearbetning och på ett både fint och jobbigt sätt har det under tiden som jag har varit där känts som att jag har varit så himla nära honom. Det känns så fel att sälja huset som jag och Alma har vuxit upp i och som varit en så stor del av honom, men då ingen av oss har möjlighet att ta över det är jag säker på att han förstår att det är så här som det måste bli. Jag hoppas verkligen att husets nästa ägare kommer att skapa lika många fina minnen där som vi har gjort ♡
Kommentera