[Daterat 2018-09-30 då jag postade detta på min instagram]
Idag är det en månad sedan den värsta dagen i hela mitt liv. Idag är det en månad sedan dagen då vi kom fram till sjukhuset och fick besked om att pappa hade drabbats av ett akut tillstånd och att han inte hade överlevt. Det finns inga ord som någonsin kan beskriva den fruktansvärda känslan som spred sig i kroppen. Den känslan sitter fortfarande kvar och jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att bli av med den. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, det är en saknad som inte liknar någonting annat och som jag ännu inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag saknar hans röst, hans doft och glimten i hans ögon när han berättade historier. Jag saknar till och med de dåliga pappa-skämten och allt annat som han berikade mitt liv med. Det sägs att man inte förstår vad man har förrän det är borta. Jag visste mycket väl vad jag hade, det enda som jag inte visste var att jag inte hade någon tid kvar med honom 💙
Kommentera