Dagens datum är ett datum som jag länge har sett i kalendern och genast fått den där "slag-i-magen-känslan" av, så jag har nog omedvetet försökt att förneka att dagen skulle komma även i år. Anledningen till detta är givetvis inte att jag inte tycker att du är värd att firas - tvärt om! Du är värd att firas alla dagar om året och jag kommer nog aldrig att kunna förlika mig med känslan av att jag inte visade dig tillräckligt mycket uppskattning eller firade dig i överflöd medan jag hade möjligheten. Tanken på att jag aldrig mer kommer att få fira dig i livet gör mer ont i mig än jag någonsin kommer att kunna beskriva. Jag vill egentligen fira din födelsedag genom att glädjas över att just jag fick en sådan fantastisk pappa och tänka tillbaka på allt fint som vi har upplevt tillsammans, men idag tar sorgen och saknaden över mig helt och hållet. Hur som helst så vill jag så innerligt önska dig en alldeles fantastisk 57-årsdag med precis allting som du någonsin har önskat dig, och återigen försöka förmedla att jag älskar och saknar dig mer och mer för varje dag som går!
